Vet inte riktigt hur jag ska börja.. Ialla fall

Jag är 14 fyller snart 15 år (97a) och min bror är 99a. Ialla fall när jag var yngre bodde jag med min mamma,pappa och bror i ett ganska stort hus. Jag och mamma hade ett stort intresse för ridning men inte pappa och min bror. Ialla fall tillbringade mycket tid i stallet som ung men fattade inte så mycket vad det innebar.

När jag var 4 och min bror var två skiljde sig mina föräldrar och det var då helvetet började.

Min mamma och pappa bråkade konstant, sa taskigt saker osv. Jag hade det jobbigt när jag var liten och växte upp i ett ganska rörigt hem.

Jag som var 4 år fick ta hand om min bror som var 2 när jag knappt kunde ta hand om mig själv. Mamma flyttade och pappa bodde kvar i ett riktigt stort hus. Innan jag föddes hade min pappa tagit droger ett par år men slutade när jag och min bror föddes men efter ett tag började han igen. Ialla fall vi hade två stora hundar hemma som betydde nästan allt för mig men jag fick gå ut med dom själv för min pappa inte orkade jag fick ta hand om min bror själv som 4 åring och väcka min pappa så fort vi skulle upp till dagis. Jag hade så stort ansvar som ung.

Min pappa slog mig och min mamma, bror osv och var väldigt agressiv. Jag kommer ihåg den här dagen sen igår.

Jag och min mamma och någon mer låg i soffan och sov och min pappa blev sur för något och tände eld på soffan så den började brinna men vi lyckades släcka elden, hade vi inte gjort det hade jag vart borta idag..

När mamma flyttade så var min pappa fortfarande väldigt agressiv och jag bodde hos honom varannan vecka. Min mamma försökte fixa satt hon fick egen vårdnad om mig och min bror men pappa blev som vanligt riktigt arg. Han kallade min mamma dåliga saker och jag mådde så dåligt. Till slut fick min mamma egen vårdnad vilket var väldigt skönt. Var hela tiden orolig varje dag jag var hemma själv för jag trodde pappa skulle komma och hämta mig så jag berättade det för mamma och mamma suckade och sa att han hamnat i fängelse pga misshandel. Jag blev ledsen men samtidigt lättad.. Han är ju ändå min pappa samma kött och blod..

Vi besökte honom och det var hemskt att se honom där inne..

När han kom ut blev han inte lika agressiv men han fortsatte knarka osv.

Nu har jag ingen kontakt med honom alls förutom på min födelsedag och julafton om ens det. Och det värsta som finns att höra är när han säger ” jag tänker på er varje dag”

Jag menar han hör aldrig aldrig aldrig av sig och så står han och säger så..

Jag känner mig som ett litet barn igen när jag är med honom och får tillbaka massa minnen. Mamma vill inte att jag ska träffa honom men han är min pappa och jag älskar honom även för alla misstag han gör/gjort..

Har egen häst nu med bara 1 förälder så alla Nellies läsare: Allt går om man vill tro mig har kämpat mycket för att få min underbara Ponny <3

Ha det bra Nellie! 

/Ina – Elitpony.blogg.se